.

Saya tidak bertemu dengan Anda di Deep South dan saya menghabiskan waktu yang lama untuk bingung di dunia lama.
Saya harus menolaknya, seolah-olah.

Itu membutuhkan ketidakhadiran aktif saya dari ritme populer dari kebiasaan yang membuat ketagihan.
Itu adalah kelebihan penyimpanan dalam pikiran, hati dan jiwa yang memaksa saya untuk memberikan perintah saya;
Terlepas dari kenyataan bahwa semua orang tahu kelemahan mereka, dunia luar menggoda saya.

Saya mencoba untuk menetap dalam kegelapan, untuk membiarkan keraguan, tetapi ini lebih mudah diucapkan daripada dilakukan,
Panas yang meresap memperlambat saya, dan saya harus berada di alam untuk menjilat diri saya dengan garam

02-07-2024 om 13:05 geschreven door juliusdzs

.

我没有在南方的深处见到你，我确实在旧世界里茫然地度过了很长一段时间。
可以说，我是被迫嗝屁的。

这就要求我在上瘾习惯的流行节奏中主动缺席。
正是头脑、心灵和灵魂中的过剩贮存迫使我下达命令；
尽管人人都知道他的致命弱点，但外部世界还是诱惑了我。

我试着在暗处安排，允许优柔寡断，但这说起来容易做起来难、
无处不在的热浪让我放慢了脚步，我不得不在大自然中
舔舔自己的盐

02-07-2024 om 13:02 geschreven door juliusdzs

01-07-2024 om 19:40 geschreven door juliusdzs

01-07-2024 om 19:18 geschreven door juliusdzs

Ella habla en la distancia frunciendo el ceño cerca no todo está interpretado en lenguaje liquido de marea alta a marea baja u otra marea a veces se mantiene debajo del velo flotando en  un sonido susurrado donde el deseo de una fruta cuestionable (curiosa) esta enamorado de una forma  como dentro del corazón de una novia la beso a ella delante a ríos tempranos  a sus ojos no le gusta tocarme no estoy permitido acercarme más vive bajo un cielo paradisiaco con una fina capa de nubes con un abanico de colores de blanco a escarlata la dejo soñar libremente interpretando su individualidad translated into Spanish by Carmen Franco

01-07-2024 om 19:16 geschreven door juliusdzs

01-07-2024 om 19:11 geschreven door juliusdzs

.

Ich treibe zu süßen Wassern aus dem ausgedörrten Land
wo das salzgetränkte Meer noch von vergänglichem Schilf umgeben ist.

Die Strömung singt küssend links und rechts. Die streichelnde Oberfläche flüstert leise über das Grün, das in der Ferne wartet.
Eine undurchdringliche Membran verliert sich in der Kühle.

Es ist das Sonnenlicht, das mir nun reichlich Wärme spenden kann.
Unzählige flatternde Flügel verbreiten Düfte, die immer mehr nach Weite riechen.Dort wartet die Morgenstunde mit hellblauen Lüften auf mich.

Morgen, morgen, so hoffe ich, wirst du mich zärtlich aus tausend Tropfen erheben und mir ohne viele Worte ein neues Leben weben.

01-07-2024 om 19:10 geschreven door juliusdzs

.

From the parched land I drift to sweet waters
where ephemeral reeds still surround the salty sea.

The current sings kisses to the left and right. The caress of the surface whispers softly to the green that waits in the distance.
An impenetrable Membrane is getting lost in the cooling.

It is the sunlight that is now able to give me a lot of warmth.
Countless fluttering wings spread scents that increasingly smell of the vastness where the morning hour awaits me with light blue air.
Tomorrow, I hope, you will gently raise me from a thousand drops.

Without many words, you will weave a new life for me.

01-07-2024 om 19:10 geschreven door juliusdzs

01-07-2024 om 14:15 geschreven door juliusdzs

.

no es que se esconda de mí, es que no quiere estar ahí
no quiere verse en el otro ni en el espejo de la pared
se siente humilde, tan pequeño, apoyado en el suelo, su tierra negra se extiende sobre él

el negro se extiende sobre su piel plana, suave por naturaleza
con la luz brumosa en volutas a su alrededor
una vez declarada menos valiosa; inútil y estúpida

ve aquí al hombre que flota sobre nubes ponderadas todo el tiempo
y haga lo que haga el sol: sólo él paga,

revoloteando en imágenes malignas

29-06-2024 om 11:22 geschreven door juliusdzs

29-06-2024 om 11:06 geschreven door juliusdzs

.

Устните ми бяха пресъхнали,
когато най-накрая успях да утоля жаждата си за прашна мъдрост

Зъбите ми тракаха, погледът ми се отпусна,
покрит със сухи мехури

Потърсих отново, като човек, друг дух
*
Станах свидетел на моето творение, мисля,
и исках отново да изследвам хоризонта

28-06-2024 om 20:19 geschreven door juliusdzs

.

Дали тишината около мен се връща и всичко извън мен се свива?

И моето вътрешно аз също всеки път, всички хора ли имат това общо?

Сигурно това е пристрастяваща свобода, която ни заслепява, но аз няма да позная страха, о, не!

"В края на краищата това, което е добро, е добро и за мен!" - възкликвам, за да се успокоя.

Сумракът оставя романтиката добре скрита в моята наивност, но аз продължавам да разказвам приказки за приказки с вечната любов.

И многократно съм призовавана да се приберем, изглежда, но от кого, какво и с какъв авторитет.

Само природата може да ме постави на колене: земната вечност е грубо ограничена, човек може да наниже само спомени.

Следователно една горчива усмивка от време на време дразни крехкото ми его.

28-06-2024 om 20:03 geschreven door juliusdzs

.

И моето вътрешно аз също всеки път, всички хора ли имат това общо?

Сигурно това е пристрастяваща свобода, която ни заслепява, но аз няма да позная страха, о, не!

"В края на краищата това, което е добро, е добро и за мен!" - възкликвам, за да се успокоя.

Сумракът оставя романтиката добре скрита в моята наивност, но аз продължавам да разказвам приказки за приказки с вечната любов.

И многократно съм призовавана да се приберем, изглежда, но от кого, какво и с какъв авторитет.

Само природата може да ме постави на колене: земната вечност е грубо ограничена, човек може да наниже само спомени.

Следователно една горчива усмивка от време на време дразни крехкото ми его.

Дали тишината около мен се връща и всичко извън мен се свива?

И моето вътрешно аз също всеки път, всички хора ли имат това общо?

Сигурно това е пристрастяваща свобода, която ни заслепява, но аз няма да позная страха, о, не!

"В края на краищата това, което е добро, е добро и за мен!" - възкликвам, за да се успокоя.

Сумракът оставя романтиката добре скрита в моята наивност, но аз продължавам да разказвам приказки за приказки с вечната любов.

И многократно съм призовавана да се приберем, изглежда, но от кого, какво и с какъв авторитет.

Само природата може да ме постави на колене: земната вечност е грубо ограничена, човек може да наниже само спомени.

Следователно една горчива усмивка от време на време дразни крехкото ми его.

28-06-2024 om 20:01 geschreven door juliusdzs

.

Kehrt die Stille um mich zurück? Schrumpft alles um mich herum?

Haben das alle Menschen gemeinsam, auch mein Inneres jedes Mal?

Es muss eine süchtig machende Freiheit sein, die uns blendet. Aber ich werde keine Angst kennen, oh nein!

Ich rufe beruhigend: "Was gut ist, ist auch gut für mich".

Im Zwielicht versteckt sich die Romantik gut in meiner Naivität, aber ich erzähle weiter Märchen von der ewigen Liebe.
.

Und werde immer wieder zur Ordnung gerufen, so scheint es, aber von wem, was und mit welcher Autorität?

Nur die Natur kann mich in die Knie zwingen: die irdische Ewigkeit ist grob begrenzt, man kann nur Erinnerungen aneinanderreihen.

Deshalb wird mein zerbrechliches Ego manchmal von einem bitteren Lächeln verspottet.

28-06-2024 om 19:54 geschreven door juliusdzs

.

ظليل أنا مكشوف هذا الصباح
الشمس تريد أن تغنيني
تطلب مني أن أنظر إلى الخارج

لكن الغبار والأصابع الدهنية تحجب الرؤية

هذا جيد!

لرؤية كل شيء بوضوح من الأفضل أن أنظر إلى الداخل

28-06-2024 om 18:48 geschreven door juliusdzs

.

att gå längs ord är att upptäcka platser eller tysta platser som jag försöker framkalla i burkar av mina tankar.

genom gator där människor bor ståtligt, ofta med ett rikt förflutet.
där minnen klamrar sig fast vid hus, beroende på hur kultiverad historia man bekänner sig till

i den atmosfären ser jag mig omkring och ritar drömmar,
framkallade av förbipasserande, ibland färgstarka
som går och rör vid mig i nuet.

eller så upplever jag melankolin i perennrabatter längs skuggade väggar;
men mest förlitar jag mig på min egen inre sårbarhet när jag tittar in i tystnaden.

28-06-2024 om 17:34 geschreven door juliusdzs

.

Ved siden av meg, det vil si ved siden av den lenkede musen, ligger det noe spisset treverk.
Nå er det kort i lengden.
Det bærer karbon gjennom en ynkelig gangart
som skapelsen er belastet med, og dens variasjon venter på trangen til gradvis å trekke lys fra mørket, til å være et punkt med to fingre
for å oppnå et fotografisk uttrykk.
Mennesket, uoppfylt som han er, oppdager på gjennomsnittlige dager opprinnelsen til en mangel:
Rundt ham uttrykkes nyanser som opprinnelig bar regnbuer.
Min preferanse er svart-hvitt.
Med dette søker jeg tingenes essens.
Det er den utilnærmelige enkelheten jeg besitter som beskytter meg mot den forbannede grusomheten.

28-06-2024 om 17:13 geschreven door juliusdzs

I en fjærlett mosaikk ligger de bakte mursteinene flatt i den matte sanden,
fra mitt utsiktspunkt, bak kaffen min, sprer de seg ut i bygaten.
I begynnelsen av det som føles som mitt innland.
Gjennom trærne på hver side vokser morgenen sakte til ettermiddag.
Husene klamrer seg til glemselen.
Her og der fortsatt staselige, men jeg gjenkjenner også svake fasader som lider i stillhet.

Det fører meg mer og mer innover, der fantasien min assosierer mye med svart-hvitt eller gammelt fotobrunt, og jeg gjør forfallne avtrykk til ord uten allerede å indikere det med fuktighet i avbrutte setninger.

En enkelt forbipasserende går forbi.
det føles ofte i et tidlig øyeblikk som om en altfor tidlig god morgen ville fylle dette tomrommet med økende støy.
Det muntrer meg ikke opp i en atmosfære jeg liker å leve i for øyeblikket.

når jeg har drukket den mørke væsken, nesten blitt kald, som det sømmer seg for meg
Jeg beholder denne forestillingen i mitt sinn og hjerte.
De oversetter tross alt nåtiden, mest senere når jeg har bekreftet den på et papirark.

28-06-2024 om 17:04 geschreven door juliusdzs

Kvelden jeg ikke trenger å lete etter
Denne kommer av seg selv
Eller rettere sagt, den dukker opp i sitt kjølvann
Og bestemmer selv om den skal prise dagen

Ingen kan røre den med sin hånd
Eller kan forutsi den fra sitt eget sinn
Det er elementene som bærer hemmelighetene
Når de slukker et lys

Kvelden trenger jeg ikke å søke
Og jeg slår på lyset i gulvlampen
Noen ganger tidlig flytter jeg gardinene foran vinduet
Men det er som om jeg berører høstlandet da

28-06-2024 om 16:52 geschreven door juliusdzs